Från en häst perspektiv
Försöker övertala Disa om att hon borde vara lite försiktigare eftersom hon trots allt är sjukpensionär, så fort jag säger det ordet ruskar hon upprört på huvudet och dansar lite på sne för att visa att hon still got the moves. Helt övertygad om att hon bara förbereder sig på ett stort mästerskap, gör sina vardagliga gymnastikövningar varje kväll som består av att stegra så hög det går samtidigt som man fäktar med frambenen. Några bakut-hopp och krumelur språng för att hålla kroppen i god form. När jag ryter åt henne att lugna sig och tänka på sin egen hälsa fräser hon upplysande att hon kan puffa och piffa bättre än någon annan häst i stallet och att hon bör respekteras och behandlas som en världsmästare. Valegro och Totillas kan slänga sig i väggen, hon ska allt visa vart skåpet ska stå. När jag då påminner henne om de vita märket på hennes lår lyssnar hon inte. Hon är en sann diva i en hästskropp. Fast med ett hjärta och lugn större än någon annan individ jag träffat. Hon är allt jag någonsin förlorat men ändå så många nya möjligheter på samma gång. Den här hästen är inte svår att älska.
Disa en stund i rampljuset
