Vill du så kan du så ska du
Nu har jag landat i soffan efter en intressant föreläsning med veterinären och uppfödaren Lena Nyström. Det gav mig lite mer kött på benen, är inte helt påläst på dressyrhästarna men eftersom det var dessa fokusen låg på idag känner jag mig nu en aning mer orienterad. Lena berättade lite om hennes uppfödning, där alla hästar går på lösdrift. Imponerande att detta faktiskt funkar även för föl och de yngre hästarna. Hon har ju trots allt b.la tagit fram den godkända hingsten Tomahawk & ett flertal andra talanger. Jag fick svar på tal på ett flertal frågor, b.la om hur man som ung uppfödare tar sig in i branschen och ut på marknaden. Svaret kan tyckas rätt negativt, men idag är det få uppfödare i Sverige som kan leva på detta. Att få aveln lönsam är idag mer eller mindre omöjligt, inte för att jag har planer på att göra detta på heltid, men det är en väldigt krass bransch just nu.
Det känns verkligen som att det behöver bli fler unga uppfödare, vem ska annars ta efter när de gamla rävarna slutar? Avel tillskillnad mot andra grenar inom hästsport går inte att träna sig fram, finns inga instruktörer eller direkta utbildningar att gå. Det är learning by doing som gäller, självklart kan man ta hjälp från erfarna uppfödare men överlag är det en inriktning som tar tid att lära sig. Alla ston är olika, i kombination med olika hingstar kan man få oerhört varierat resultat. En dålig hingst kan ge bra avkommor med rätt sto kombination, likväl som en bra hingst kan ge dåliga avkommor. Avel är så oerhört svårt och oförutsett på många vis. Men kanske är det de som gör att det är så intressant, att följa stoet från betäckning till födsel. När ett nytt liv tar vid, vilka egenskaper kommer den få? Vad kommer skrämma den? Vilka styrkor/svagheter kommer den ha? Det är så oerhört intressant, trots att det tar tid.
Clarke bara 15 timmar gammal
Det känns verkligen som att det behöver bli fler unga uppfödare, vem ska annars ta efter när de gamla rävarna slutar? Avel tillskillnad mot andra grenar inom hästsport går inte att träna sig fram, finns inga instruktörer eller direkta utbildningar att gå. Det är learning by doing som gäller, självklart kan man ta hjälp från erfarna uppfödare men överlag är det en inriktning som tar tid att lära sig. Alla ston är olika, i kombination med olika hingstar kan man få oerhört varierat resultat. En dålig hingst kan ge bra avkommor med rätt sto kombination, likväl som en bra hingst kan ge dåliga avkommor. Avel är så oerhört svårt och oförutsett på många vis. Men kanske är det de som gör att det är så intressant, att följa stoet från betäckning till födsel. När ett nytt liv tar vid, vilka egenskaper kommer den få? Vad kommer skrämma den? Vilka styrkor/svagheter kommer den ha? Det är så oerhört intressant, trots att det tar tid.
Jag fick känslan av att vara 5 år på nytt, bara för att man är ung och ny inom något. Medelåldern i rummet var relativt hög, även fast vi var några av den yngre skaran. Det är dax att vi träder fram nu och vågar be om råd och hjälp, för det är en djungel oavsett vilken gren man avlar inom.
Vi kollade på en film på Disa och hennes stam samt tidigare bedömningar o.sv, jag fick tips på hingstarna Ampére och Deodoro. Tänker inte presentera dessa närmre just nu, det får bli vid ett annat tillfälle. Det känns i allafall som en fantastiskt bra start på det här året, har massa roliga resor framöver på b.la hingstvisningar. Efter många år av motgång känns det verkligen som att jag hamnat rätt, så skönt att äntligen känna så.
