mlarssonn.blogg.se

Dagen D, jag har sen den där kalla november dagen förberett mig. Sakta, försökt att inte fästa mig. Men den där lilla blyga varelsen som kom hem till mig blev svår att inte fästa sig vid. Det var egentligen en ren slump att det blev Evita, eftersom den jag skulle lånat förolyckades. Evita var ett andraval bara. Mitt bästa andraval hittills. Vi har gått igenom tusen stadier av sorg tillsammans. Hon hjälpte mig tillbaka på fötter efter Keyson's bortgång. Jag har tvivlat, gud vad jag har tvivlat. Jag var så nära att ge upp så många gånger, men den lilla bruna hästen påminde mig om att jag gör detta av en anledning. Hon gav mig min första uppfödning, jag vakade många nätter. Jag till och med sov i boxen bredvid henne. Jag hjälpte den stora hingstungen på fötter. Det har varit många känslor, bra och dåliga. Evita är en av de hästar jag har haft längst, och nu är hon inte här längre. Våra dagar är förbi, det är en hård tanke. Hennes stora hjärta fick många berörda. Hon är en av de känsligaste hästarna jag någonsin träffat. Hon blev en vän. En trygghet när allt var upp och ner. Hon var den enda trygghet jag hade när jag flyttade 30 mil hemifrån. Hon har varit allt i många omgångar. Vi har otaligt många minnen, jag ska bevara dem och minnas. 

Om någon, så är det Evita jag önskar vore min. Många hästar har kommit och gått, Evita är en av få som verkligen har satt djupa spår. Det kommer kännas tomt, länge. Jag hoppas Clarke får en smula av sin mamma, hon är one of a kind. Tack för denna tid, nu vänder vi blad och går vidare.