mlarssonn.blogg.se

Och så kom dagen D. I ganska exakt 32 dagar har jag spänt väntat på den här dagen, för jag valde att satsa istället för att ge upp för det här året. Det handlar alltså om det sista seminförsöket för Disa's del den här säsongen. Med veterinär råd och semin råd valde jag ändå tillslut att göra ett sista försök. Och visst stod hon i en fin brunst i 6 dagar, släppte ett bra ägg dagen efter sista semineringen och har inte kommit in i någon ny brunst. Jag har anat en viss humörförändring den senaste tiden och då växte ett litet hopp om att hon faktiskt skulle vara dräktig. Att hon faktiskt tog sig på det där sista försöket. Idag har veterinären varit här och ultraljudat och jag är knappast klokare nu. Fostret skulle i teorin vara så stort vid det här laget att man skulle se hjärtslag, men i praktiken syntes inte det. Det var något där som mycket väl såg ut som en fosterblåsa, men inte tillräckligt stort för att kunna avgöra om det är ett foster eller bara ytterligare en cysta.

 

Så om den här väntan på 32 dagar inte varit jobbig nog, nu ska vi vänta i ytterligare 13 dagar för att säkert kunna avgöra- dräktig eller ej. Veterinären sa "troligen men kan inte säga till 100 % idag". Visst ger det ett visst hopp, men jag förbereder mig ändå på att hon inte är dräktig. Självklart hoppas jag att hon är det för allas skull, är hon det inte fallerar min plan. Jag vågar bara inte riktigt hoppas i den här situationen, jag vet vad vissa motgångar kan göra.